För en samlare representerar varje verk i en samling en passion som formats över tid. I dagens finansiella landskap har dock konstens värde fått en ny dimension, där en betydande samling utgör en kraftfull finansiell tillgång. Möjligheten att använda dessa verk som säkerhet för lån, så kallad ’art-backed lending’, har öppnat en dörr för samlare att frigöra likviditet utan att behöva sälja sina mest älskade objekt. Det är en sofistikerad strategi som förenar konstens passion med finansvärldens pragmatism.

Konstens dolda kapital att frigöra likviditet utan att sälja

Bevara samlingen och frigör kapital

Tanken på att sälja ett centralt verk i sin samling är för många otänkbar. Det kan vara ett verk man levt med i decennier, ett som definierar hela samlingens karaktär eller ett som bär på starka personliga minnen. Samtidigt kan livet presentera möjligheter som kräver betydande kapital, en ny affärsidé, en fastighetsinvestering eller chansen att förvärva ett annat unikt konstverk. Det är i detta dilemma som lån med konst som säkerhet blir en elegant lösning. Föreställ dig en samlare som äger en målning värderad till 50 miljoner kronor. Istället för att sälja verket för att finansiera ett nytt företagsprojekt kan samlaren använda det som säkerhet för ett lån på 25 miljoner kronor. På så vis frigörs kapital omedelbart, samtidigt som det värdefulla konstverket stannar kvar i samlingen. Man kan fortsätta njuta av sin konst, samtidigt som den arbetar finansiellt i bakgrunden.

Skattemässiga och strategiska fördelar

Utöver den känslomässiga aspekten finns det starka ekonomiska incitament. En försäljning av konst kan utlösa betydande reavinstskatter, vilka inte alltid har samma förmånliga behandling som andra tillgångsslag. Genom att istället ta ett lån undviker man denna omedelbara skattekonsekvens. Dessutom ger det en strategisk flexibilitet. Ett konstverk kanske för tillfället är utlånat till en viktig museiutställning, vilket skulle göra en försäljning opraktisk och dåligt tajmad. Ett lån ger tillgång till kapital oberoende av sådana omständigheter. Till skillnad från en aktieportfölj, vars värde kan fluktuera dagligen, värderas konst som säkerhet vanligtvis på årsbasis. Detta skapar en mer förutsägbar och stabil grund för lånet, vilket ger låntagaren en större sinnesro.

Processen bakom ett konstlån från ateljé till bankvalv

Att belåna en konstsamling är en process som kräver expertis och noggrannhet, och den är främst tillgänglig för samlingar i den absoluta toppklassen. Processen inleds vanligtvis med en diskret dialog mellan samlaren, dennes finansiella rådgivare och en långivare med specialkompetens. De främsta aktörerna är ofta specialiserade avdelningar inom stora privatbanker som erbjuder expertis inom konstfinansiering eller nischade finansbolag. Kraven är höga; vanligtvis krävs en internationellt erkänd och diversifierad samling med ett marknadsvärde på minst 20 miljoner dollar för att komma i fråga, och lånebeloppen börjar sällan under 10 miljoner dollar. Långivaren gör en initial bedömning av både samlingens kvalitet och låntagarens övergripande finansiella ställning.

Värdering och villkor

Om den initiala bedömningen är positiv är nästa steg en formell värdering av en oberoende och välrenommerad expert, godkänd av båda parter. Denna värdering fastställer det marknadsvärde som lånet kommer att baseras på. Belåningsgraden, eller ’Loan-to-Value’ (LTV), är en central parameter. Den är ofta konservativ och ligger vanligtvis mellan 50 och 70 procent av det uppskattade värdet. Denna försiktighetsmarginal fungerar som en buffert mot konstmarknadens inneboende volatilitet. Ett exceptionellt verk av en ’blue-chip’-konstnär, det vill säga en konstnär med ett väletablerat och stabilt högt marknadsvärde, kan ibland uppnå en högre belåningsgrad på upp till 80 procent. Räntan, som ofta ligger mellan 3 och 12 procent, är vanligtvis rörlig och knuten till en referensränta som SOFR (Secured Overnight Financing Rate) med ett påslag som förhandlas fram baserat på lånets storlek, samlingens kvalitet och låntagarens kreditvärdighet. När avtalet är klart, och dokumentation som äkthetsintyg, proveniens och försäkringsbevis har verifierats, kan medlen betalas ut.

Den finansiella paletten aktörer, risker och möjligheter

Marknadens aktörer och tillväxt

Marknaden för konstfinansiering har vuxit explosionsartat. Enligt data om konstbelåning och likviditetslösningar uppgick utestående lån med konst som säkerhet till cirka 24 miljarder dollar globalt under 2024, en dramatisk ökning från 8 miljarder dollar 2015. Denna tillväxt har lett till en diversifiering av aktörer. Utöver traditionella privatbanker finns idag specialiserade konstfinansbolag som erbjuder snabbare handläggning, auktionshus med egna finansiella tjänster och till och med fintech-plattformar som revolutionerar marknaden. För samlaren innebär detta en konkurrenssituation som kan leda till bättre villkor.

Att navigera riskerna

Att använda konst som säkerhet är dock inte utan risker. Den kanske största risken är kopplad till autenticitet och proveniens, det vill säga verkets fullständiga ägarhistorik. Ett ifrågasatt äkthetsintyg eller en lucka i historien kan radikalt sänka dess värde. Långivare kräver därför rigorös dokumentation. Andra risker inkluderar verifiering av laglig äganderätt, där frågor om stulen konst kan uppstå. Fysisk skada är en annan uppenbar risk, vilket gör att omfattande försäkringar och krav på förvaring i klimatkontrollerade miljöer är en självklarhet i låneavtalen. För en samlare är det avgörande att anlita juridisk expertis med erfarenhet av konstmarknaden för att granska alla avtal.

En princip som blir mer tillgänglig

Även om denna exklusiva form av belåning är förbehållen de allra största samlarna, är grundprincipen, att frigöra kapital ur värdeföremål, universell. I takt med att finansvärlden blir alltmer digitaliserad har denna princip demokratiserats. För ägare av exempelvis exklusiva smycken eller klockor, som också representerar ett betydande bundet kapital, finns det idag moderna och tillgängliga alternativ. Många väljer att vända sig till en pålitlig och smidig pantbank som erbjuder helt digitala lösningar för att snabbt och diskret belåna sina värdesaker online. Detta visar hur idén om tillgångsbaserad finansiering anpassas och blir tillgänglig för en bredare allmänhet.

När duken blir en balansräkning

För en passionerad konstälskare kan tanken på att ett konstverk reduceras till en post i en balansräkning kännas krasst. Konstens själ ligger ju i dess förmåga att kommunicera över tid och rum. Men att förneka dess ekonomiska realitet är att vara naiv. Utvecklingen av konstfinansiering är ett tecken på konstmarknadens mognad och dess integration i den globala ekonomin. Det förändrar inte konstverkets inneboende värde, men det lägger till ett lager av komplexitet och nytta. I slutändan handlar det om att bemästra båda dessa världar. Den moderna samlaren är inte bara en person med ett tränat öga och en djup passion, utan också en strategisk förvaltare av sitt kapital. Att förstå hur man kan få sin samling att arbeta finansiellt, utan att kompromissa med dess integritet eller den egna glädjen i den, är kanske den yttersta konstformen.